|
Ristade namn
Personnamn och släktförhållanden
Peter Kristensson Inledning | Frågeställningar | Metod | Personnamn | Släktförhållanden | Personantal | Litteratur | Noter Inledning
Sven reste denna sten efter Torsten, sin fader. Detta kan sägas vara den genomsnittliga runstenen i Östergötland. Två tredjedelar av alla runstenar är resta av en ensam person till minne av en person och på var tredje sten är det en son som hedrar sin faders minne. De vanligaste namnen i runinskrifterna är Sven och Torsten. Statistik är emellertid något helt annat än verkligheten - någon runinskrift om en Sven som rest sten efter sin fader Torsten finns inte i Östergötland.
Syfte och frågeställningarDenna undersökning har två syften: För det första att studera personnamnskicket på Östergötlands runinskrifter, och för det andra att studera hur de som reste stenarna var släkt med dem vars minne hedrades. För att uppnå syftet har följande frågor fastställts:
Metod och avgränsningarUndersökningen har genomförts genom statistisk bearbetning av i litteratur återgivna runinskrifter. Urvalet begränsar sig i stort sett till de runtexter som återges i Östergötlands runinskrifter.1 Normaliseringen av personnamnen vilar i allt väsentligt på Brates uttolkning i ovan nämnda verk. Ett mindre antal alltför osäkra förslag har lyfts ur undersökningen.
PersonnamnUndersökningen omfattar 429 personer som omtalas på de 251 östgötska runinskrifterna. Av dessa är 368 män (86 procent) och 58 kvinnor. Uttydningen är så gott som säker för 382 personer.
De 382 personerna har 245 olika namn. Endast 59 av namnen har mer än en bärare, av vilka 30 namn förekommer i minst tre fall. Det vanligaste personnamnet är Sven, som förekommer 13 gånger. Därefter följer Torsten (7 gånger), Anund, Gunnar, Sixten, Toste och Östen (6), Asa, Asmund, Karl, Ofag och Torkel (5), samt Asbjörn, Eskil, Gere, Gudmund, Toke, Tora och Torer (4).
SläktförhållandenI runinskrifterna i Östergötland finns namnen bevarade på 211 personer som rest en sten eller motsvarande. I 172 fall går det att fastställa släktförhållandet till den vars minne skulle hedras och av dessa är 74 söner som på detta sätt velat bevara faderns minne. Bröder förekommer 39 gånger och 15 inskriftioner har gjorts av fäder. Därutöver nämns hustrur (12 gånger), döttrar (11), mödrar (8), farbröder (4), systrar (4), mågar (4), fränder (4), dottersöner (2), samt - i ett fall vardera - en sonson, brorson och brorsdotter, som rest minnesmärke över en släkting. Av de som hedrats med en runristning känner vi idag till 194 personer.2 Släktförhållandet går att avgöra för 171 av dessa, och nästan 80 procent är fäder (69 stycken), bröder (37) eller söner (28). Bland övriga dessa runradernas celebriteter återfinns äkta män, mågar, hustrur, mödrar, morbröder, brorsöner, döttrar, fränder och gillesbröder samt en farfar och en farbror.
Utöver de som rest stenen och de som ihågkommits finns 24 personer som omnämns i inskrifterna. Fem runristare har satt ut sina namn och tre härförare eller skeppsbefälhavare omtalas. I övrigt rör det sig om släktskapshänvisningar till någon nämnd person - vanligast är faderns namn.
PersonantalDet normala tycks ha varit att en sten rests av en ensam person - så är det i 134 av 182 fall (74 procent). Två personer är upphovsmän vid 32 ristningar (minst två personer i två fall), tre personer 12 gånger (minst tre personer i sex fall) och fyra inskrifter har gjorts av fyra personer tillsammans.
Ytterst sällan hedras mer än en person. Runorna har ristats till en persons minne i 157 fall av de 177 (89 procent) där det går att avgöra hur många som åsyftats. Nitton gånger upptas två personer och endast en gång är det tre personer som hedras.
LitteraturBrate, E: Östergötlands runinskrifter. Stockholm 1911-18
|
||
